10 sätt att misslyckas som lärare
Vi har alla ofta tanken om att DEN HÄR lektionen kommer bli den bästa någonsin. Jag är förberedd, jag känner peppen – de kommer ÄLSKA det. Känslan kan för vissa av oss bubbla i magen och göra oss uppspelta och stolta över det vi gör – tills vi kommer in i klassrummet och möter eleverna. Därinne hos dem är det helt andra spelregler som gäller.
Denna föreläsning belyser de klassiska nitar vi ofta går på som pedagoger. Hur kan vi lära oss att undvika dem i kontakten med eleverna? Varför blir det sällan som vi hade tänkt? Hur ska vi tänka för att få så många elever som möjligt att stolt blicka framåt med en ambition att själva vilja utföra stordåd en dag? Vågar vi erkänna att vi ibland misslyckas och vad kan vi göra för att vända en negativ tankespiral till en positiv – både för oss själva och för eleverna?
Fritids – så mycket mer än varma mackor och rundpingis
Att vara fritidspedagog är ett av våra absolut viktigaste och meningsfulla yrken i det här landet. Visst, det är inte alltid beslutsfattare eller arbetsgivare förstår detta. Det är heller inte alltid de lönesätter därefter. Men tänk vilka möjligheter man som fritidspedagog har att väcka barnens nyfikenhet och lust att lära – HELT kravlöst. Det är just detta med kravlösheten som gör det möjligt för fritidspedagogerna att verkligen ägna sig åt bildning. På fritids sätts inga betyg. Här blir det inga läxförhör – här kan man ägna sig åt att upptäcka den värld man lever i, hur den är uppbyggd och fungerar helt utan några som helst krav på att i efterhand kunna redovisa detta för någon. Det är SÅHÄR den äkta viljan att lära sig föds.
Världens sämste superhjälte
Många ser mig som en bubbligt nyfiken, härlig och allmänt lycklig skåning. Det många inte vet är att jag gått genom hela mitt liv och rackat ner på mig själv, dålig självkänsla, våldsamma tendenser och självmedicinering. Först vid 37 års ålder kunde man konstatera att jag har ADHD. Med denna föreläsning bjuder jag in er i mitt liv, berättar om allt som varit och hur det är nu. Hur jag ser på medicinering av vuxna och barn. Hur min bild av mig själv förändrats sedan jag fick diagnosen och varför jag blir så jäkla förbannad varje gång någon beskriver ADHD eller något annat NPF som en superkraft. För om det är en superkraft jag har brinnandes inuti, ja då måste jag nog vara världens sämste superhjälte.